Jag ligger pyrt till

 I slutet av förra året blev denne man panschis och skulle få leva i lugn och ro, trodde han.

Men tillvaron har inte varit en dans på rosor sen dess, kan jag lova. Efter att jag slutat jobba har jag haft mycket omkring mig som krävt min uppmärksamhet. Dessutom sätter Elsa-Lill mig dagligen i hårt arbete. Hon skulle lätt kunna verka som högste förman i ett multinationellt städbolag.

Ofta klagar hon på min brist på uppmärksamhet om hon köpt en ny klänning eller nåt högklackat i ceriserött. Det gör hon ju varannan dag. Jag säger bara Imelda Marcos…

För en tid sen försvann Elsa-Lill med dramatenvagnen i hösta hugg ut på stan. Vid kvällens supé i paradvåningen gav hon mig undrande blickar.. och sen blev det stumfilm.

Dagen därpå frågade hon om jag inte märkt att hon klippt sig. Försökte i panisk skräck rädda situationen mitt i en rödvinsskål:

– Skulle just säga det! Snyggt!

Begrep blixtsnabbt att den gubben inte gick hem.

Dagarna avlöste varandra och i mitt inre förstod jag att här behövdes skärpning.

Häromveckan skulle hon hämtas på Stortorget och jag tog för givet att hon varit hos frissan igen.

Nu gällde det att återta förlorad mark och inte göra bort sig – en gång till.

Så fort Elsa-Lill satt sig i bilen hade jag den inrepeterade öppningsrepliken på tungan. Med beundrande blick sa jag:

– Så fin du är i håret, Älskling.

– I håret? sa hon undrande och fortsatte:

– Jag har varit på ansiktsbehandling.

Sen hånflabbade hon i tio minuter.

Husfriden är helig, så det blev till att komma hem med blommor ett par veckor framöver.

Jag erkänner att emellanåt ligger jag pyrt till hos Elsa-Lill.

Som i fredags.

Hon kom hem med en DVD-spelare från Elgiganten.

För att bevisa att jag är familjens tekniska snille stoppade jag i batteriet i en lucka på baksidan av fjärrkontrollen. Sen satt jag där med ett förnöjsamt smil alltmedan Elsa-Lill försökte, och försökte, att få igång apparaten, utan att lyckas.

– Satte du i batteriet? frågade hon misstänksamt.

Eftersom hon inte litar fullt ut på sin man öppnade hon luckan för att kontrollera.

Visst... där satt batteriet... fast, jag hade glömt ta bort plasthöljet.

Var det nån som såg en lätt skallig gubbe i 60-årsåldern i lördags kutande ner till Gustav Adolfs torg?

Det var bara jag som skulle köpa tulpaner.

Må väl / C