Spanien och Italien på glid mot avgrunden
Den finansiella leran under Italien och Spaniens fötter har börjat röra sig. Räntenivåerna för de båda ländernas statsobligationer nådde på tisdagen nya toppnivåer, såväl i absoluta tal som relativt tyska statspapper, skriver Per Lindvall på e24.se
Den tioåriga spanska statsobligationen noterades till 6,46 procent och den italienska 6,26 procent. Spreaden, (skillnaden), gentemot den tyska tioåringen uppgick till 4 procentenheter för de spanska obligationerna. Parallellt med detta håller även lilla Cypern på att smyga sig in i krisklubben.
De spanska liksom även de italienska statsräntorna har därmed inte långt kvar till den numera klassiska 7-procents nivån, vilket är den nivå där Grekland, Irland och Portugal tvingades söka stöd hos Euroländernas stödfond och IMF för att förhindra betalningsinställelse.
Euroländernas senaste storslagna överenskommelse om en ”lösning” på den grekiska krisen, som även skulle hindra fortsatt spridning inom systemet har inte hunnit bli två veckor gammal innan sprickorna i bygget åter har börjat visa sig. Och nu är det de bärande konstruktionerna som har hamnat på glid. Det handlar om valutaunionens tredje och fjärde största ekonomier, Italien och Spanien, vars skulder är så stora att de beslutade stödfonderna, den redan införda och förstärkta temporära EFSF, (Eurpeiska Finansiella Stabilitets Fonden) och den permanenta ESM, (Europeiska Stabilitets Mekanismen), på totalt 700 miljarder Euro som ska införas från 2013, inte kan hantera dem.
Marknadens oro, med allt mer tydliga inslag av panik, började med att Italien publicerade mycket bleka tillväxtsiffror för en månad sedan. De allt mer tydliga tecknen på att världsekonomin generellt håller på att kylas av, med USA i spetsen, har gett en ny och isande insikt i skuldproblematiken i dessa utsatta euroländer, nämligen att det inte går att spara sig ur denna kris när ekonomierna samtidigt krymper, där ett ökat statsfinansiellt sparande istället förstärker den negativa utvecklingen.
Med tanke på att både Italien och Spanien kontinuerligt behöver emittera nya och refinansiera nya lån under hösten så kommer de kraftigt förhöjda räntenivåerna att i sig ge direkta effekter på underskotten. Det kommer i sig att kräva än tuffare besparingar, som i sig riskerar att sänka den ekonomiska aktiviteten ytterligare. Kort sagt, de båda länderna närmar sig snabbt en punkt där en negativ skuldspiral gör situationen ohållbar. De snabbt sjunkande priserna, (stigande räntorna), på obligationerna gör också att likviditeten sjunker, inte minst genom att clearinghusen kräver ökade säkerheter, (margin calls), för att handla med dessa. Den informella nivån för det senare är 7 procent.
Så frågan är om euroländernas alla nationella parlament hinner klubba igenom det beslutade nya grekiska stödpaketet innan man måste ta ställning till något väsentligt mer långtgående. Läget blir inte mindre oroande av att även räntan på de franska statsobligationerna har börjat ta rygg på de italienska hästarna.
Jajaja, var ska detta sluta??? Först Grekland, sedan Irland och Portugal. Nu Italien och Spanien tätt följda av Frankrike och Cypern... Jag menar - snart finns det väl inte mer pengar att pumpa in... Det måste ju ta slut i kassakistan någongång, även för de stora finansiella instituten. Sedan är det ju en ond spiral som bara blir värre och värre och gör att det kostar än mer att betala gamla lån förutom de nya ännu dyrare lånen som måste till för att klara av att betala de gamla...
Jag säger bara, tur att man inte är finansminister eller liknande i dessa stater...
Fast det värsta är ju att, hur lite inblandade vi än är i dessa staters dåliga ekonomi, så kommer vi, med största sannolikhet, ändå att drabbas negativt med stigande räntor och fallande kurser...
Må väl (trots allt...) / C
