Tittade på Svenska Lags hemsida och där under fliken på vår lokala fotbollsklubb hittade jag vad man skrivit om vår äldste son...

 

Jaja, klart bättre väder att spela i borta i Los Angeles men det är skönt att ha ungen hemmavid.

 

Må väl / C

Vi blev "utkastade" i lördags kväll då här skulle bli födelsedagsfest för F som fyllde 25 plus hans kompis som fyllde 22 just i lördags. Temat var sommarfest med paraplydrinkar, shorts, flip-flops, grillning ute m.m.

 

Vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha... jag vill ha... nu!!!

 

Tog en långtur längs strandpromenaden inne i stan i det vackra vädret...

 

Limoncellon var slut, så vad gör man...

 

Ont i armen... jag i höger och L i vänster...

 

Jahaja...

 

Tur man inte var på Tranarpsbron idag då...

 

Det är ju nästan alltid lite svårt med förrätter...

 

Om nu någon skulle ha råkat missa det så...

 

ra 

Jaa, tårtan talar väl för sig själv...

 

Hipp, hipp, hurra, vår store mellanson... (liiite i förskott...)

 

Må väl / C

Fortsättningen på min franska väns blogg...!

 

"Drömmar om Frankrike. Del 2. Fortsatt om franska hantverkare och annan service.

Det här med hantverkare och annan hjälp, i Sverige eller i andra länder, verkar vara en outsinlig källa till diskussion. Och, som jag skrev redan förra gången - det går ju inte att generalisera. Många har samma positiva erfarenheter som vi av att få hjälp på olika sätt i vårt "nya land" - andra har det inte. Och pekar på att man får samma service i Sverige som här. 

Det här är ju inte en exakt vetenskap. Vi har själva haft mycket goda erfarenheter av hantverkarhjälp under alla våra nybyggnads- och renoveringsår i Sverige men också lika ofta råkat ut för motsatsen vilket ännu inte hänt här. Och lätt är det inte att sätta fingret på vad som gör att vi trots allt ändå upplever en skillnad när det gäller den allmänna service vi får här i jämfört med hur det var i Sverige.

Cruella skriver i en kommentar att hon slås av att Frankrike verkar vara ett utpräglat servicesamhälle på ett sätt som man inte längre ser i Sverige, främst pga löneläge och skatteregler (RUT och ROT till trots) Men hon pekar också på att hon själv inte kommer från en generation eller miljö där det var naturligt att anlita folk till jobb i hemmet. Och funderar kring att det skiftet möjligen inte skett här i Frankrike och i andra länder på samma sätt. 

Här ligger med stor sannolikhet en del av förklaringen till att vi upplever att det fungerar så bra för oss. Vi tillhör dessutom en något äldre generation med en bakgrund där vi är nanturligt uppvuxna med hemmamammor som hade hjälp av både barnflickor, hembiträde och i förekommande fall andra servicepersoner som städhjälp och till fest både hjälp i kök och till servering. Detta är ju sedan länge en svunnen tid men fenomenet existerar fortfarande, bara klätt i andra ord och former. Nu kallas det för catering, bröllopscoaching, hemfridstjänster, privat barntillsyn, leverans av veckomatkassar och så städtjänster förstås - det man inte får tala högt om i Sverige att man har - och oftast betalar svarta pengar för, RUT igen till trots. 

Nog finns servicesamhället i Sverige också - det är bara att det är en gråzon jämfört med här där det fortfarande inte är några konstigheter att en del behöver tjänster och betalar för dem och andra utför dem och inte skäms över det. Tvärtom!

Antagligen är det här som gör att det känns lättare att få hjälp med det som behövs härnere. Dels har det med yrkesstoltheten att göra som någon påpekat. Här finns inte Jante och man är just stolt över det man kan och visar det också och får på det sättet vederbörlig respekt och hamnar inte i något "tjänstefolksfack". Det gör också att man kan umgås på ett otvunget sätt, både under själva arbetets utförande och i andra sammanhang där man träffas. 

Det är klart att min tekniske och bilkunnige make hjälper vår nyskilda städerska att fixa till hennes bil när den bara dör och hon ångestandas över eventuella höga verkstadskostnader. Och att jag ger hennes dotter gratis lektioner i engelska och förhör den yngste sonen på hans "dictées", franska språkövningar, känns också som både roligt och fullkomligt självklart. Liksom att de får låna vårt hus, äta sin pique-nique i vår trädgård och använda poolen under heta sommardagar när vi ändå är i Sverige är ju en självklarhet. 

Så får vi också själva vara med om firandet när sonen konfirmeras, när barnen fyller år och vi kan bjuda på middag i det av mamman tidigare nystädade vardagsrummet och bjudas tillbaka, både på restaurang och hemma hos varandra. Vi har inte någon "herrskap och tjänstefolk-relation" och det kindpussas och hälsas som vore vi de bästa av vänner och med samma förutsättningar varhelst vi ses. För oss var det därför helt naturligt att vår nya städhjälp kom till min konstutställning i höstass tillsammans med barn och man, rörmokaren med egen firma i byn som hjälpt oss med toalett och vattenjusteringar och därför kan vårt hus lika bra som sin hustru. Lika välkomna som alla andra besökare förstås!

Cruella ställer också frågan om hur det ser ut med det franska trygghetssystemet när det gäller den här typen av tjänster. De flesta som gjort större jobb - typ det som syns på bilderna här - och gud give att det gällde att hålla sig undan då och endast komma på anrop när diskussioner behövdes - har förstås egna företag där allt sköts oklanderligt. Andra, som gör tillfälliga inhopp med hjälp i trädgården och gör det vid sidan av fasta arbeten tar ut betalning i kontanter och det talas inte om några kvitton från någondera hållet. Det är ingen skillnad mot i Sverige. 

När det gäller hushållstjänster finns det också officiella franska "hemfridsföretag" som erbjuder precis allt, från matleveranser till högläsning, hundpromenader och pedikyr i hemmet och då är det som RUT i Sverige. Men många av de hemmamammor som ofta har halvtidsarbeten och drygar ut det med ett andra jobb som t.ex städning tar kontantbetalning utan kvitton. Precis som i Sverige. 

Man kan om man vill gå den formella vägen via en särskild sorts checkar, kopplade till det officiella systemet men det förutsätter en ganska stor och regelbunden omfattning av tjänster så de flesta (inklusive banken varfifrån checkarna levereras) avråder från denna formalitet. Som svensk förvånas jag också över att man inte i högre utsträckning tänker på den framtida pensionen och inte bryr sig om att vara olycksfallsförsäkrad under arbetet men här slår den franska lätt legära attityden igenom. Det är bra som det är och vem är då vi att i vårt nya land tvinga på någon ett system som utgår från den svenska "trygghetsnarkomanin"? Rent ekonomiskt går det på ett ut för oss som betalar för tjänsterna så vi låter faktiskt de som utför dem få bestämma hur de vill ha det!

Städ- och trädgårdsarbeten ses därför som en extra inkomstmöjlighet som gör att hela familjen får en extra guldkant på tillvaron. Den används man till julklappar till barnen, till en resa, till ett restaurangbesök för familjen. Antagligen är det därför hela systemet med den här sortens tjänster i praktiken känns mycket mera jämlikt än det "jämlika Sverige".

Hela systemet är alltså baserat på förtroende från båda håll. Och hävdar jag med en dåres envishet - från vårt invandrarperspektiv också på att vi talar deras språk och i möjligaste mån är lyhörda för de regler och koder, synliga och osynliga som gäller i vårt nya land."

 

Må väl / C

Måste bara vidarebefordra några rader från min franska "bloggvän" på andra sidan gränsen...

 

"Drömmar om Frankrike. Myt och verklighet. Del 1. Hantverkare och servicefolk.

Det  här är Monsieur T och hans kompanjon. Båda är typiska franska hantverkare, möjligen med undantaget att Monsieur T är en ovanligt kreativ sådan och att han också, förutom att vara murare, snickare och allfixare också har el-behörighet och klarar de flesta rörmokarjobb och också förstås installerar kyl, frys och diskmaskin. Och har ett eminent nätverk av andra specialister att ta till om det  behövs. 

Han är en hårt arbetande man, ständigt upptagen med jobb på olika ställen och med kvällar och nätter fyllda med administration kring det egna lilla företaget. Arbetsdagarna börjar ofta före kl. åtta på morgnarna och kan pågå en bra bit in på kvällen. 

De här två männen ordnade under ett par veckor i början av vårt franska liv så att det hus vi köpt (nästan nytt och i superkondition med noll renoveringsbehov precis som vi ville ha det) fick en bättre planlösning och nya ombyggda utrymmen i kök, hall och garage. Det öppnades upp, garaget gjordes om till miniverkstad och tvättstuga med inbyggda förråd, vi fick ytterkläds- och skoförvaring bakom skjutdörrar av glas i den tidigare lilla trånga hallen. Och genom att ta bort en dörr och en halv vägg till köket fick vi ett fint valv med "bardisk" och ljuset strömmade plötsligt fritt i hela nedervåningen. 

Det gjordes också specialfixade trappräcken och på förslag från M. T blev det ett antal andra kreativa lösningar som vi aldrig ens tänkt på själva och som verkligen underlättat vår vardag.

Monsieur T och hans medarbetare är inte de enda som hjälpt oss med olika saker sedan vi flyttade hit för nästan fem år sedan. Vi har också låtit installerat ett ganska omfattande luftkonditioneringssystem med sval/varm luft i varje rum. Tre män arbetade hårt i 37-gradig hetta med detta och slutade inte förrän allt var klart långt in på kvällen. När vi senare fick problem, som vi själva orsakat, tog det ett par timmar till den ansvarige var här och ordnade till det hela igen. Vi har med hjälp, av också tre superduktiga killar,  byggt upp en helt ny trädgård av det som bara var en djungel av ris, sly och sten. Och vänliga män har kommit och hjälpt oss med akuta rörmokarproblem, en annan tog vid efter det och såg till att vårt vattensystem uppgraderades och rinnande toaletter fixades till. 

Vi har fått hjälp att måla om alla våra dörrar och fönsterluckor och vi har kontinuerlig trädgårdshjälp med sådant som är tungt och besvärligt . Vi har hjälp med städning vilket är fullkomligt underbart för oss båda och vi har också kontinuerligt återkommande servicetekniker som kommer hit och gör översyn på makens andningsapparat. 

Förutom allt detta har vi en fantastisk brevbärare som ringer på dörren och överlämnar paket som forna tiders lantbrevbärare gjorde, det kommer folk och levererar internetbeställningar, vill vi ha pizza till dörren kommer någon från byn och levererar dem. 

Vi utnyttjar förstås också annan service i det franska samhället: Martine, vår frissa, Madame D, vår doktor, Monsieur L, vår sjukgymnast, Monsieur D, vår tandläkare. Och ett stort antal andra specialister inom sjukvården förstås när så har behövts och så förstås de lokala restaurangerna med sin personal och alla andra som arbetar med att ge service till andra. Bagaren och slaktaren, caféinnehavarna, mäklaren och olivkooperativet. I vår samfällighetsförening finns personer som har ansvar för olika servicefunktioner för de boende - alltid beredda att ställa upp. Till och med lokalpolisen, posten, banken och borgmästeriet fungerar oklanderligt och är alltid tillgängliga. Distriktssköterskan kommer hem på tidigt morgonen för att ta prover om man är fastande. "Så att man ska slippa vara hungrig för länge innan frukosten".

Med detta sagt borde det framgå att vårt franska vardagsliv flyter på mycket bra och enkelt. Överlag möts vi av en artighet, en serviceanda och en vilja att hjälpa och ordna på bästa sätt för oss som vi nu nästan tar för given men i början var rätt överväldigande för oss som svenskar. 

Här är ingen väntetid (posten vid helger undantagen), folk kommer när de lovat och man arbetar hårt och intensivt. Här tas inga fikapauser (begreppet existerar inte) - däremot en något längre lunch med medhavd mat. Att sluta klockan fem eller, som i hantverkarsverige, ännu tidigare, faller ingen in. Här håller man på tills ett projekt eller delprojekt är färdigt för dagen. Vilket lika gärna kan innebära sju på kvällen. Undantaget är de hemmamammor som hjälper oss med städningen - de måste hämta sina barn efter skolan kl. halv fem men det är sådan integrerad del av samhällssystemet att ingen tycker att det är konstigt. 

I Frankrike tar man inte av sig skorna när man kliver in hos någon om man inte har ovanligt leriga och smutsiga skor. Vi tycker detta är fullkomligt underbart - man slipper de högar av skor i en trång hall som visar att "här bor det svenskar" som en fransman sa. Det man gör istället är att städa efter sig och efter utfört arbete. Varje hantverkare i vårt hus har begärt hink och trasa eller dammsugare och när allt är klart är alla spår av jobbet försvunna. Trädgårdsarbetarna tar med sig säckvis av avfall och städerskan tar varje vecka alltid helt självklart med sig den stora svarta soppåsen och slänger i sopcontainern på väg hem. 

Man är också mycket mån om att berätta vad man gjort och varje arbete följs av en efterföljande inspektion där man tillfrågas om man är nöjd med det utförda jobbet. Ofta, om det är i förening med ett större projekt prickar man också av det mot de mycket utförliga offerter man får. Tidpunkt och beskrivning av nästa fas i arbetet gås sedan igenom och man behöver inte ens fundera på om det kommer att utföras i tid eller så som det sagts. 

Skulle det uppstå förhinder (sjukdom eller utebliven leverans från någon underleverantör t.ex) får man alltid information om detta och med ett artigt beklagande. 

Kanske har vi bara haft tur? När man läser på andra bloggar om olika typer av franska upplevelser av hantverkare eller servicepersonal kan man lätt få den uppfattningen. Många har erfarenhet av snorkiga och oengagerade servitörer, av att bli oartigt behandlad eller inte få tjänster och service utfört i tid eller på fel sätt. Det kan vara personal inom vården, på flygplatser, på restauranger. Eller när man beställt olika typer av husrenoveringstjänster vilket är vanligt här. Många svenskar köper renoveringsobjekt och hamnar i situationer där förväntningarna uppenbarligen inte infrias. 

Det är klart att det i det här landet också finns sura personer, klantiga hantverkare och lurendrejare precis som överallt. Det finns folk som utnyttjar att man är turist eller invandrare som vi själva är och tar för mycket betalt, vill ha svarta pengar eller skörtar upp en. 

Många är de berättelser vi läser om just detta. I sann Peter Mayle-anda eller  varför inte för den delen Bodil Malmsten som ju också hade en förmåga att beklaga sig över "onda män" och märkliga upplevelser som hon satte på pränt och fick många gamla och nyblivna frankofil-läsare genom. Underhållande ett tag men inte sen. 

Det är möjligt att det är roligt att beskriva det franska folket på det här sättet och raljera kring både språk- och kulturskillnader. Vem har inte en bild på näthinnan av "fransoserna" med baguette under armen, basker på skulten bakom en pastis på baren? Och per definition utgår man ifrån att om sagde fransos bor i södra delen av landet är det en lat och oengagerad typ. Bortsett från när det handlar om att strejka eller hälla koskit framför borgmästarporten. 

Ingenting av detta har vi sett eller upplevt i vårt välordnade södra hörn av Europa. Så igen: har vi bara haft tur? Nej, det tror vi inte. Största skälet till att det fungerar så bra för oss är att vi behärskar språket. Om detta har jag tjatat tidigare och det borde vara en självklarhet för alla som väljer att byta land, helt eller delvis. Att lära sig språket är högsta prioritet, inte att reta sig på att så få fransmän inte talar engelska. Att sen på olika sätt försöka lära sig kulturen, dvs sätta sig in i landets historia, dess kulturformer och traditioner är minst lika viktigt. 

Om detta kommer nästa inlägg att handla. Och jag säger som en mig kär bloggvän brukar: den som orkat läsa ända hit är värd en guldmedalj!"

 

Må väl / C

Ibland har man tur...

 

Happy New Year!