Fortsättningen på min franska väns blogg...!

 

"Drömmar om Frankrike. Del 2. Fortsatt om franska hantverkare och annan service.

Det här med hantverkare och annan hjälp, i Sverige eller i andra länder, verkar vara en outsinlig källa till diskussion. Och, som jag skrev redan förra gången - det går ju inte att generalisera. Många har samma positiva erfarenheter som vi av att få hjälp på olika sätt i vårt "nya land" - andra har det inte. Och pekar på att man får samma service i Sverige som här. 

Det här är ju inte en exakt vetenskap. Vi har själva haft mycket goda erfarenheter av hantverkarhjälp under alla våra nybyggnads- och renoveringsår i Sverige men också lika ofta råkat ut för motsatsen vilket ännu inte hänt här. Och lätt är det inte att sätta fingret på vad som gör att vi trots allt ändå upplever en skillnad när det gäller den allmänna service vi får här i jämfört med hur det var i Sverige.

Cruella skriver i en kommentar att hon slås av att Frankrike verkar vara ett utpräglat servicesamhälle på ett sätt som man inte längre ser i Sverige, främst pga löneläge och skatteregler (RUT och ROT till trots) Men hon pekar också på att hon själv inte kommer från en generation eller miljö där det var naturligt att anlita folk till jobb i hemmet. Och funderar kring att det skiftet möjligen inte skett här i Frankrike och i andra länder på samma sätt. 

Här ligger med stor sannolikhet en del av förklaringen till att vi upplever att det fungerar så bra för oss. Vi tillhör dessutom en något äldre generation med en bakgrund där vi är nanturligt uppvuxna med hemmamammor som hade hjälp av både barnflickor, hembiträde och i förekommande fall andra servicepersoner som städhjälp och till fest både hjälp i kök och till servering. Detta är ju sedan länge en svunnen tid men fenomenet existerar fortfarande, bara klätt i andra ord och former. Nu kallas det för catering, bröllopscoaching, hemfridstjänster, privat barntillsyn, leverans av veckomatkassar och så städtjänster förstås - det man inte får tala högt om i Sverige att man har - och oftast betalar svarta pengar för, RUT igen till trots. 

Nog finns servicesamhället i Sverige också - det är bara att det är en gråzon jämfört med här där det fortfarande inte är några konstigheter att en del behöver tjänster och betalar för dem och andra utför dem och inte skäms över det. Tvärtom!

Antagligen är det här som gör att det känns lättare att få hjälp med det som behövs härnere. Dels har det med yrkesstoltheten att göra som någon påpekat. Här finns inte Jante och man är just stolt över det man kan och visar det också och får på det sättet vederbörlig respekt och hamnar inte i något "tjänstefolksfack". Det gör också att man kan umgås på ett otvunget sätt, både under själva arbetets utförande och i andra sammanhang där man träffas. 

Det är klart att min tekniske och bilkunnige make hjälper vår nyskilda städerska att fixa till hennes bil när den bara dör och hon ångestandas över eventuella höga verkstadskostnader. Och att jag ger hennes dotter gratis lektioner i engelska och förhör den yngste sonen på hans "dictées", franska språkövningar, känns också som både roligt och fullkomligt självklart. Liksom att de får låna vårt hus, äta sin pique-nique i vår trädgård och använda poolen under heta sommardagar när vi ändå är i Sverige är ju en självklarhet. 

Så får vi också själva vara med om firandet när sonen konfirmeras, när barnen fyller år och vi kan bjuda på middag i det av mamman tidigare nystädade vardagsrummet och bjudas tillbaka, både på restaurang och hemma hos varandra. Vi har inte någon "herrskap och tjänstefolk-relation" och det kindpussas och hälsas som vore vi de bästa av vänner och med samma förutsättningar varhelst vi ses. För oss var det därför helt naturligt att vår nya städhjälp kom till min konstutställning i höstass tillsammans med barn och man, rörmokaren med egen firma i byn som hjälpt oss med toalett och vattenjusteringar och därför kan vårt hus lika bra som sin hustru. Lika välkomna som alla andra besökare förstås!

Cruella ställer också frågan om hur det ser ut med det franska trygghetssystemet när det gäller den här typen av tjänster. De flesta som gjort större jobb - typ det som syns på bilderna här - och gud give att det gällde att hålla sig undan då och endast komma på anrop när diskussioner behövdes - har förstås egna företag där allt sköts oklanderligt. Andra, som gör tillfälliga inhopp med hjälp i trädgården och gör det vid sidan av fasta arbeten tar ut betalning i kontanter och det talas inte om några kvitton från någondera hållet. Det är ingen skillnad mot i Sverige. 

När det gäller hushållstjänster finns det också officiella franska "hemfridsföretag" som erbjuder precis allt, från matleveranser till högläsning, hundpromenader och pedikyr i hemmet och då är det som RUT i Sverige. Men många av de hemmamammor som ofta har halvtidsarbeten och drygar ut det med ett andra jobb som t.ex städning tar kontantbetalning utan kvitton. Precis som i Sverige. 

Man kan om man vill gå den formella vägen via en särskild sorts checkar, kopplade till det officiella systemet men det förutsätter en ganska stor och regelbunden omfattning av tjänster så de flesta (inklusive banken varfifrån checkarna levereras) avråder från denna formalitet. Som svensk förvånas jag också över att man inte i högre utsträckning tänker på den framtida pensionen och inte bryr sig om att vara olycksfallsförsäkrad under arbetet men här slår den franska lätt legära attityden igenom. Det är bra som det är och vem är då vi att i vårt nya land tvinga på någon ett system som utgår från den svenska "trygghetsnarkomanin"? Rent ekonomiskt går det på ett ut för oss som betalar för tjänsterna så vi låter faktiskt de som utför dem få bestämma hur de vill ha det!

Städ- och trädgårdsarbeten ses därför som en extra inkomstmöjlighet som gör att hela familjen får en extra guldkant på tillvaron. Den används man till julklappar till barnen, till en resa, till ett restaurangbesök för familjen. Antagligen är det därför hela systemet med den här sortens tjänster i praktiken känns mycket mera jämlikt än det "jämlika Sverige".

Hela systemet är alltså baserat på förtroende från båda håll. Och hävdar jag med en dåres envishet - från vårt invandrarperspektiv också på att vi talar deras språk och i möjligaste mån är lyhörda för de regler och koder, synliga och osynliga som gäller i vårt nya land."

 

Må väl / C