Det var det långt ifrån någon som trodde...

Ni skulle sett minen på alla som satte sig till bords idag. C hade försvunnit till bowlingmiddag men resterande var hemma och hungriga. På bordet satte jag fram stora järngrytan och då vet alla inblandade att det brukar vankas gryta av något slag.

Men så icke denna gång...

Det sa jag också för att lite lindra chocken...

Jag hade nämligen, med gårdagens dagsregn i färskt minne, fått en längtan efter en riktigt mustig höstköttsoppa... Ja, ni läste rätt... soppa...

Aldrig hade väl någon kommit på ens i sin vildaste fantasi att jag skulle göra något i stil med soppa... jag som brukar mena på att det inte är mat utan snarare något istället för...

Nåväl, ett kilo finskuren högrev fick koka ihop med drygt ett par liter specialbuljong med lite kryddor och lagerblad i dryga en och en halv timma innan det var dags att pytsa i morotsslantar, potatisbitar, lökklyftor, kålrotsbitar (till F's stora förtret) samt lite specialgucka som extra smaksättning och sedan låta alltihopa koka ytterligare en halvtimma.

Serverades med herrgårdsosttäckta knäckemackor och i alla fall L tyckte det smakade förträffligt. Jodå, även de stora pojkarna tyckte det var ok även om dom velat ha limpmackor istället (som faktiskt fanns framtaget i brödskåpet...).

Till detta serverades en alldeles förträfflig och robust väl tempererad sydafrikanare som fått tillbringa senaste timmarna alldeles bredvid grytan omedelbart till vänster om spisen och därigenom uppnått en alldeles suverän temperatur...

Nu sitter F vid symaskinen!!! och syr ihop sina älsklingjeans medan vi andra plockar undan. Snart blir det soffan och film med Kevin Costner...

Må väl / C