Egentligen borde det vara alldeles för sent på året för mygg. Men jag hörde en mygga i alla fall häromkvällen. Nu ska det ju sägas att det inte är speciellt ofta jag hör mygg för det finns sällan mygg där jag är (eller om det är att jag inte är där det finns mygg...).

Sa i alla fall god natt till N och gick och la mig. Tyst och stilla var det så dags. Det var då jag hörde myggan. Klart och tydligt...

Jag låg med huvudet på sidan så jag hörde bara med ett öra och då var jag ju tvungen att vrida på huvudet så att jag kunde lyssna med båda öronen. Jodå, visst var det en mygga. Lät som en stor en och surrade hela tiden gjorde den.

Något av det mest irriterande man kan uppleva är ju när man försöker sova och plötsligt hör en mygga, de få gånger det nu händer..., som surrar runt och plötsligt tystnar... Då vet man att den jäkeln satt sig för att suga blod så man drar upp täcket till näsan och viftar hejvilt omkring sig i tron att man på så sätt fredar sig. Resultatet är alltid att myggan fullständigt skiter i viftandet och suger i alla fall massor av blod (som du märker först dagen efter när det kliar...) och du blir alldeles för varm med täcket upp till näsan plus att du nu är klarvaken igen och lyssnar än mer intensivt... (eller är det bara jag som är nojjig???)...

Nåväl, jag hörde ju myggans surrande tydligt och konstaterade att det nog var möjligt att den hade vaknat upp ur sin dvala då det varit ovanligt varmt idag med tio hela grader och sol. Det hade gjort att temperaturen i uterummet, som stått i solen hela dagen, på eftermiddagen antagit en väldigt behaglig temperatur.

Så plötsligt tystnade det, surrandet hade slutat...

Och jag tänkte - nä, inte här och nu... jäkla mygga...

Men så hörde jag N spola av sin nya elektriska tandborste, som han ju är testpilot på, och insåg att det var den som lät förvillande likt en mygga...

Annars är allt som det ska...

Må väl / C