nä, vänta... det blev ju fel... när katten är borta dansar råttorna på bordet. Så ska det ju vara. Ja, L är på ett kinahak i stan med alla kollegorna och firar av en gammal arbetskamrat, N är och myser i Spanien, F cyklade!!! till kompis i grannbyn och C turar... så jag är alldeles ensam hemma. Ovanligt...

En stor skiva entrecôte blev "över" för ett tag sedan och hamnade i frysen så den kom fram idag. För ett tag sedan hade vi kokta "små fina" potatisar och dom låg nu och väntade i en burk i kylen.

OK, skiva potatisen tunnt, skala och skiva några lökar tunnt plus att jag, i kylen, råkade hitta ett tiotal färska champignoner som jag också skivade tunnt. Allt stektes sakta i rikligt med smör (det enda vi numera steker i, förutom olivolja givetvis...) tills den riktiga mjukheten infann sig. Under tiden skar jag mycket tunna skivor smör och la i en glasskål samtidigt som jag skalade en ansenlig mängd vitlöksklyftor. Enbart svartpeppar på den numera avtorkade köttbiten. Pressade vitlöken i smöret och rörde om och sedan in i kylen. Det blev så mycket drag i den så vi lär inte besväras av några vampyrer, på ett bra tag i alla fall. La entrecôten på grillen. Full värme i en minut på varje sida och sedan en minut till på varje sida men på halva värmen. Vände runt i potatis/lök/svampröran med jämna mellanrum. La upp köttet och potatisblandningen på en tallrik, klickade på en ansenlig mängd vitlökssmör och satte mig till bords där ljusen lös och vinet stod framdukat.

Sagolikt... Köttet helt perfekt med en rosa kant på kanske en fjärdedels tjocklek på var sida och halva biten rött däremellan gjode att den fullständigt smälte i munnen. Potatis/lök/svampröran hade suverän konsistens och smakade tillsammans med entrecôten helt underbart. Att till detta inmundiga en lagom tempererad Montepulciano D'abruzzo samtidigt som brasan hemtrevligt sprakade alldeles i närheten gjorde att jag riktigt njöt. OK, hade väl varit kul att dela det med någon, men man får vara glad för det lilla...

Dukade av samtidigt som jag nynnade för mig själv "drick ur ditt glas" ungefär som allas vår Cornelis sjöng i sista låten på andrasidan av LP'n Movitz! Movitz! från 1977 och där han reciterade Fredmans epistel no 30 av Carl Michael Bellman.



Ungefär som jag gjorde på en Halloweenfest för läääänge sedan...

Fyra grader ute men brasan brinner så fint här inne, har nu hamnat i soffan och ska se en film så nu återstår det endast att, inför helgen, säga...

Må väl / C